Mörkerkikare

En mörkerkikare är en av de mer förunderliga uppfinningar som människan har skapat. För att vi ska kunna uppleva något med ögonen krävs det att det finns ljus, men mörkerkikaren kommer runt detta problem.
Mörkerkikare förknippas framför allt med militärer, spioner, hemliga poliser och liknande, och det ä kanske inte så konstigt. Dels har dessa grupper ofta använt sig av den här typen av teknologi för att kunna hålla utkik och uppsikt utan att själva bli upptäckta, och dels är det den typ av teknologi som ofta kittlar vår fantasi, inte minst om vi har sett några Bond-filmer eller tecknade äventyrsserier för barn, där än mer fantastiska mackapärer förekommer.  En mörkerkikare känns därför ofta overklig.
Den bakomliggande teknologin är dock verklig i allra högsta grad, och man har länge experimenterat med olika typer av mörkerkikare och bildförstärkare. En mörkerkikare fungerar inte utan någon ljuskälla, den detekterar och förstärker befintligt ljus. Tidigare förlitade sig teknologin på ljuset från månen, medan modernare apparater använder det infraröda ljuset från stjärnorna och natthimlen. Tidigare tekniker för mörkerseende krävde ett aktivt användande, där man även sände ut energi, oftast infraröd strålning, med lampor eller laser. Denna energi behövdes för att kunna se någonting. Problemet var att det gick att upptäcka strålningen, och därmed kunde övervakningen upptäckas. Moderna system för militärt och polisiärt bruk är istället passiva: de sänder inte ut någon energi, utan använder endast den energi som finns i omgivningen. För att kunna läsa en karta eller något liknande krävs dock att man använder en svag infraröd lampa.